Okey det är underligt. Har ju farit, lämnat den lilla dagen och de nätter av teckningar och vandrande. Detklart spårsitter, de är där. Jag ser fortfarande i kameran - inställd på lägsta bländare, hög iso och en slutar tid som kräver allt av mina kalla händer.

Vet inte om jag har förlorat allt, eller nä, jag vet säkert att jag inte har förlorat allt. Men jag kan inte mycket som har med tecknande att göra, kan inte minnas det riktigt, det är så ledsamt att leva det.

Mitt humör verkar ännu, det kommer ibland. Inte sådär som tidigare, det är inte panikslaget av sigsjälvt, det är lynnigt och lite svårt - men jag är inte längre nede i något.

Om jag skulle säga något så är det om omständigheter så kommer jag till en punkt just nu, där allt är som en top, den är lite hal och har ganska lång och branta lutningar, inget jag kan göra åt det. Jag ska bara som vara där och försöka göra nått vettigt av det. Så toppad.

Förlåt- extremt länge sedan jag skrev.

Aldrig blir jag helt egen. Jag är bara helt egen. Så väntandes och uttråkad, hela tiden. Allt är rätt så kul. Har en rätt vacker tid. Vad jag helt eget har. Det borde vara svårare att inte alls stå och vara uttråkad av den helt egna tiden som är rätt och vacker på en aldrig så enkelt vändning. 

Jag är nog lite trött. Full. Tröttfull.

Sedan tar jag bort alla meddelanden och låtsas vara sur och ledsen. Mest för att ingen vet vad ett raderat meddelande är, de ser det aldrig och är det aldrig. Hon vet nog aldrig varför. Eller ja. Jo. Men varför skulle de var ett bekymmer för henne. Sedan är det inget bekymmer för mig. Något helt patetiskt kan aldrig vara ett bekymmer, det är allt för trivialt och lätt. Värdsligt tråkigt. Massa ord. 

Allt gör ju ingen mening.

Fortfarande har jag rester. Massor av rester. Solsken genom mumingardiner. Snö som är möglig. Sova på en trapp. Vara sanslöst full och gråta. Driva migsjälv till vansinne. Svatsjuka. Komplex för att någon annan rört vid det jag rör vid. 

Egentligen skulle många lämna detta. 

Nog har jag lämnat allt detta. 

Bara det att. Ikväll. Jag är ganska glad. Jag är väldigt vacker. Jag är rätt naturlig. Allt är ointressant men kan helt bära all dendär lilla glada delen som jag dansar till. Sedan blir jag uppraggad. Någon som är glad och dansar, någon som ler och vet massa saker om musik. Jag är bara dum. Går en massa steg tillsammans. Pratar. Jag är allt för mycket av något annat. Något man träffar sedan, sedan när musiken var kvar och någon annan har passerat. Sedan det upptäcks att vad som stannar är att man kan träffa någon som dansar och gillar musik. 
Men är nog ganska ointresserad. 

Egentligen inte så avancerat. Väldigt roligt. Otroligt vackert. Enkelt. Full. 

Trött.

Jag är inte en tjej som skriver om mitt liv. Deffinitionen "tjej som skriver om sitt liv", vad det nu är, något som skriver om något, någongång, någonstans. Är helt en svårare, väldigt trött och längtansvärd person som halvmedvetslöst antecknar med datorn.

Sedan någon timme borde jag ha sovit. Kommer sova bort halva dagen imorgon. Kompenserar med D-vitamin och nattjobb, för att sovabort ytterligare en dag.

Sedan förstår jag helt inte vad jag är. Just nu.

Grälar på migsjälv, sluta bråka på allt och alla om saker som du själv inte har bråkat färdigt om.

Naken och datorn och skype, å.

Hela rummet är fyllt till bredden med saker, lådor. Har inte något att placera om sakerna på, till, i, med och om om om.

Detta var om möjligt det mest meningslösa hitils.

Arbetat på logga idag. Sett Munch.. fortsatt nedstämd av det. Vackraste på länge.

Sedan sover jag.

Läser på internationell inriktning. Pressenterar och skriver på engelska. Pratar mest dålig SvenskaDanska. Tycker mycket om utbildningen, även om det inte är fri-konst. Jobbar mycket på sidan av, egna projekt å så. Är förvirrad ganska mycket hela tiden, men jag har bara migsjälv att tappabort.

Om du undrar. Det senaste jag har läst- i bokformat, det är ganska många gubbar. Läst gubben Focault, Heidigger, Kirkeby, Kafka, Torgny, Bolano, Bacon, Pallasmaa, Deluze.. Nå arkitektböcker osv osv.. måste börja läsa riktiga böcker om riktiga saker, om vackra små tårar och om sälsamt ensama kvinnor, om försiktiga personer. Något om en resa till ett hem med flera.

Gud natts

Det jag förstår i vanliga personer. Eller ja, Det och Det, mer av sånt eller nått. Förlåt. Jag förstår helt enkelt inte vad som är vad.

Det är mitt i natten. Jag har pressentation imorgon. Har pressentation lite nu och då. Har jobbat typ, ja hela tiden. Nu jobbar jag inte mer idag. Ska nog sova.

Senaste tiden. Att jag mår bra. Att jag ganska ofta är lite deppig. Att jag har saker att göra hela tiden. Det är bara bra saker. Mycket arbete som är rätt allvarligt, förstår det inte helt själv. Jag är rätt gammal. Har ingen lust alls med ålder. Vad som skulle hjälpa mig, som alltid, en kalender-Struktur. Har ingen sådan.

Så är det att jag bor allt för långt bort.

Alla projekt. Är projektledare för hemsida som hjälper hela nordens arkitektansökare. Är projektledare för en byggnad i Umeå för 2014. Är med i ett projekt för att få in nya ämnen på skolan. Tänker börja blogga om allt detta och således blogga för något mer. Så går det.

För alla ni som känner mig. Ingen läser detta längre. Men ja. Det är tisdag morgon, natt, morgonatt. Jag har inte någon sömn i kroppen, bara kaffe just. Det ramlar in massa information i mitt huvud, betala saker, ut och spring, träffa någon, försvinn i ens.

En liten diskurs. Vad det är svårt att förstå det egna. Jag saknar min familj. Söker nog efter ord hela tiden, för de behövs för övertygandet av mitt lite oroade hjärta.

Osamanhängande. Alltid samma.

Sammanfatta. Det är tisdag. Jag sover inte något inatt. Det är pressentation imorgon. Jag är nöjd med mitt material. Jag måste betala räkningar. Jag vill träna. Jag borde köpa en säng. Sedan är det nog jul snart. Har ett skägg. Förstår inte varför.

Längtar bara hela tiden. Är väldigt duktig, hela tiden. Saknar mina små, hela tiden.

Ush va onödigt dramatiskt och svårt allt är om man punktar.

WZX

Sedan är det någon dag i veckan, det är 25e, det är bara ett datum och inte så mycket en dag, är ledig/arbetslös/väntandes. Väntar och väntar och kollar kollar.

Säkert så att jag förlorat litet av mitt normala sega och halvtrevliga beteende, mot ett stressigt och pressande tidvis otroligt och väldigt spettsigt lite ego aktigt sätt, jag har isolerat och studerat och funderat och gjort det jag behövt och det jag velat. Tagit i sakerna som JAG tyckt om, rört vid allt jag velat ha, bara haft det rätt enkelt. Strävat efter något och inte någon. Så nu efter att det här snart är över, så börjar jag nog smyga i ett eget nytt och enklare sök och mål och tro inte bara tro och sök.

Tack för nu. Tack för nu.

Egentligen går det att skriva enklare. Jag har jobbat med proverna, jag har gjort exakt det som krävs för att vara säker på alla steg i det målet. Allt annat har varit lite på sidan, viktiga sidor, avkoppling och sällskap, vin och mat.
Det är väldigt konstigt. Jag är 23år snart. Mina syskon är äldre än någonsin. Snart bor jag inte här längre. Då blir de alltid äldre och inte bara här och då utan hela tiden lite längtan å väntan, växandes hela tiden.

Lite tur nu.

Sammanfattar nu dagarna av alla dessa tider med press.

Sammanpressat blir det till bara lyckliga, stressiga väldigt stressiga, ibland kanske bra och bättre.
Jag har hunnit allt.

Tar det ibland tid att göra saker, helt uppenbart, men det är också det som är charmen med tid.
Sedan kan jag bara vänta. Snart kan jag bara vänta.

Jag har klarat allt jag skulle klara det här året, lite mer ibland. Jag har så sjukt konstig känsla av att vara duktig och att den där duktigheten kommer vara något bestående. Mest tar jag med mig varje morgon och alla helger och alla de andra tiderna. Mitt i natten foto går så bra ihop med att teckna hela dagarna med att öva i flera timmar till att träna och träna. Ja, allt bara mest som smälter, vuxet.

Nu när vi alla är samlade här.

Jag längtar bara på kvällar som är nätter som är morgontiden som jag kan läsa små små dikter och bli av med en hel massa av allt detta antecknande.

Det fungerar helt enkelt. Att jobba för något. Hur bra som helst.

Provdagarna på Aarhus arkitekthögskola!

Så bara att jobba vidare nu.